Arkiv för april, 2007

Äntligen sjukhuset

Publicerat: 30 april, 2007 i Uncategorized

Det är alltid lika roligt med folk som kan lira oräkneliga gamla Nintendodängor på gitarr utantill. Jag bedömde att Link, som förresten hade en stor plakett på väggen från när han kommit fyra i en stavningstävling, var nästan lika bra på gitarr som jag. Så när han frågade om han kunde få spela med Play Check om vi uppträdde på nästa PowerCon, sa jag ja. Vi är ju bara ett projektband och jag är ensam gitarrist.

Äntligen bar mitt tjat om att få gå till doktorn frukt. Jag hade nu haft urinvägsinfektion i en vecka och en dag och det hade bara blivit värre. Ibland gjorde smärtan att jag fick svårt att stå stilla. Vi körde till en akutmottagning. Receptionisten tittade på mitt reseförsäkringskort och min legitimation som om det hade stått på kinesiska, men en stund senare var jag inskriven. Aidan presenterade sig som nörd och började berätta vitt och brett om både PowerCon och vår roadtrip och då sken hon plötsligt upp och började intresserat ställa frågor om vår resa och de platser vi besökt. Ytterligare en vänlig människa och det på ett sjukhus av alla platser.

Jag behövde inte vänta mer än en kvart på att få komma in till doktorn (en otroligt liten man som räckte mig ungefär till bröstet) och efter provtagning och några snabba frågor stod jag där med ett recept i handen. Besöket gick på 120 dollar och medicinen 40, men jag var så lycklig. Nu skulle jag äntligen bli bra! Jag fick Sulfa mot bakterierna och något smärtstillande som gjorde att jag kissade oranget och två dagar senare var jag helt bra.

På kvällen var vi redan framme i New Jersey. Golem hade tidigare gjort klart för oss att det fanns tre städer där han aldrig i hela sitt liv tänkte köra eller parkera sin bil: Washington DC, Detroit och New York. Washington DC var hans hatstad över huvud taget. En gång när han hade blivit övergiven av sina reskamrater på en hippieträff någonstans i södern hade han varit tvungen att sälja svamp för att få råd med en flygbiljett till DC. Väl där hade han blivit rånad och beskjuten.

Han parkerade motvilligt bilen utefter gatan.

– Jag hatar att parkera så här! Kolla, den är ju full med grejer! Det blir säkert inbrott bara för det. Tjuvar går på fullproppade bilar även om de inte vet vad som finns i dem. Det vet jag, för så tänkte jag på den tiden jag stal.

 

Annonser

Halvt ihjälsvulten

Publicerat: 29 april, 2007 i Uncategorized

Det enda jag åt på hela dagen var två bensinmackssmörgåsar. När man har urinvägsinfektion gör man klokt i att dricka litervis med vatten och kissa hela tiden men det är inte det lättaste när man tillbringar en hel dag i bilen.

Golem hade upprepat samma sak som ett mantra den senaste veckan:

– When we get to New Jersey I AM going to fellate FretMaster*. Oooh yes I will. Cuz that man, I’m telling you, is the finest and sexiest man who ever lived. See, I’m not gay but what I’m going to do to FretMaster is veeeeery gay. Aidan, you’re gonna have to go first! I’m saving the best for last for FretMaster.

Hur skulle vi kunna berätta för honom att FretMaster inte hade hört av sig och inte heller gick att få tag på? Det var inte så att Aidan hade missat något samtal. Nej, han var så fäst vid sin mobil att folk hade skojat om att han inte skulle kunna vara utan den i en dag om han så fick en miljon dollar.

– Nej, då skulle jag bara gå upp på IRC direkt från mobilen och säga: ”Jag har vunnit en miljon! ……. Åh nej, jävlar, jag förlorade den just!”

Nästa stopp var i Harrisburg, Pennsylvania, hemma hos en kille som kallades Link. Vi kom dit mitt i natten och när han hälsade på mig sa han:

– Wow, you’re a girl!

Han var ett fan av Play Check men hade aldrig vetat vem jag var.

De flesta människor vi träffade under resans gång var schyssta, roliga och generösa men ingen och jag menar verkligen ingen, frågade någonsin om vi ville ha något ur kylskåpet. Tänk efter, vad skulle du gjort om du fick gäster som rest i mellan sex och 15 timmar? Skulle du inte frågat dem om de ville ha lite te och macka eller vad de ville göra direkt när de kom fram? Nu när vi kom fram till Link erbjöds inget annat alternativ än att sätta sig och titta på en Punch Outspeedrun. Vi somnade under ett stort, kristet kors.

*) FretMaster är en av de allra mest respekterade tvspelscovermusikerna.

Världens längsta människa

Publicerat: 28 april, 2007 i Uncategorized

Nästa morgon tyckte folket i huset att jag och Aidan legat och dragit oss alldeles för länge så de ställde en trummaskin med en irriterande trumtakt precis utanför vår dörr, men det gav inget resultat. Efter en halvtimme ökade de tempot på takten. Aidan svarade med att trycka in en otroligt irriterande sambatakt och ställa maskinen intill vardagsrummet. Musikerhumor…

Vi åkte in till staden och tittade oss lite omkring. Alton är mest känd för att varit hemstad åt den längsta man som någonsin levat. Han hette Robert Wadlow och mätte 270 centimeter vid 22 års ålder då han dog av samma sjukdom som orsakat jätteväxten. I en park har man rest en staty av honom i naturlig storlek. Det var en hisnande syn. Han var inte bara lång utan stor på alla sätt och vis. Åsynen av fötterna fick en att bara gapa. Medan de andra skrattande tog bilder av när de höll honom i skrevet kände jag vördnad inför detta tragiska människoöde. Trots att Wadlow kroppsligen stod över alla andra så såg han ändå liksom ömklig ut och då jag tittade upp mot hans ödmjukt leende ansikte tyckte jag synd om honom.

– Tänk, han var bara en enda inch från att bli klassad som jätte i D&D, sa Golem fascinerat varpå de andra mumlade nåt om supernörd och fortsatte mot tacobaren.

Innan vi somnade denna natt berättade Aidan mer om sitt liv. När han var 22 år hade han bestämt sig för att jobba med det han tyckte var allra roligast i livet – tvspel. Han köpte PowerCon för 10.000 dollar och har sedan dess investerat alla pengar han tjänat som pizzabud och it-support i conventionen. Han får en kick av att träffa likasinnade människor och har alltid inställningen att allting löser sig. Genom att ha studerat mänskliga reaktioner i åratal har han lärt sig övertalningsförmåga och hur man säljer sig själv. Till exempel berättade han att han brukar presentera sig som nörd eftersom det får andra att känna sig bättre och släppa de barriärer av attityd man ofta bygger upp inför varandra. De senaste två åren har han kunnat leva på festivalen. Då ska man tänka på att den inte ens är registrerad som företag och något pappersarbete behövs således inte. Någonting sådant skulle förmodligen inte vara möjligt här i Sverige.

Jag fann det väldigt inspirerande att lyssna på honom och fick en stark känsla av att det mesta är enklare och bättre i detta land. Det behöver inte alls vara så dyrt att leva och de flesta har råd med ett hus, även om de jobbar som PlayStation-reparatörer. Det är enkelt att förverkliga sina drömmar och behöver man extra pengar (om ens tvspelsfestival inte drar in tillräckligt) kan man alltid få jobb som pizzabud och tjäna riktigt bra (typ 225.000 kronor om året efter skatt). Kanske är det därför människorna är så avslappnade och glada hela tiden? När man inte ständigt måste oroa sig för sin överlevnad kan personligheten få utrymme att blomma.

 

Världens längsta människa nånsin

Här är han, The Alton Giant.

Och det är inte flickan som är med på bilden som har skrivit bloggen. (Tur för henne.)

Den som har sex dör först

Publicerat: 27 april, 2007 i Uncategorized

DrainZach hade en spelning med sitt discoband på en klubb den här kvällen. Vad tänker ni på när jag säger disco och klubb? Dansgolv, massa människor, trängsel, drinkar, hög musik, stroboskop… kanske? Det gör i alla fall jag. Så jag blev något förvånad när vi kom dit och det förutom vi fem var exakt nio andra gäster där (varav minst tre utav dessa kände någon i bandet). Lite synd det, för musikerna var väldigt duktiga. Speciellt gillade vi att de körde lite tvspelsmelodier mellan de ordinarie låtarna. Jag passade på att prata lite mer med Willard. Han var intresserad av hur jag gjorde mina arrangemang och hur jag tänkte när jag mixade. Vi pratade också lite om den gången då vi skällt ut en av våra moderatorer på IRC för att han läckt hemlig info från adminforumet. Vad jag inte visste var, att sedan vi beslutat oss för att spärra hans mod powers hade Willard fått mail om att han funderade på att begå självmord! Absurt.

Vännerna till bandet som suttit i publiken hakade på hem till DrainZach. Väl där började vi blanda lite drinkar. Jag säger bara det – root beer är sötsliskigt och äckligt (det är alltså inte öl utan en kolsyrad dryck som smakar som coca-cola med gräddkola och kanel) men root beer-likör är ännu värre (smakar som coca-cola med gräddkola, kanel och hostmedicin)! När Aidan hällde upp det till mig – rent – kallade jag honom evil. Själv bälgade han i sig en kvarts helflaska vodka i ett svep och ett antal ”oh my god” susade mellan åskådarna. Som vanligt resulterade detta endast i rosa kinder. En enormt fet kille kröp omkring på golvet med den skabbiga katten på ryggen. Det var nästan surrealistiskt. Plötsligt tog Aidan tag i mig och höll fast mig upp-och-ner. Jag slog honom och vrålade rätt ut, ett högfrekvent skrik som jag nog inte skulle kunna få till i nyktert tillstånd. På ren svenska dessutom.

– SLÄPP NER MIG DIN JÄVLA IDOT! JAG HATAR DIG! JAG SKA DÖDA DIG!

Zach tyckte att det lät som ryska svordomar.

Medan Zach och Aidan spelade in Nintendoacappella med en variant på Fresh Prince in Bel Air-rappen över, smet Willard och jag ner i källaren. Där var det mörkt och fullt med bråte. En liten tv var igång och sa ”bzzzt” ungefär en gång i minuten. Det var nästan spöklikt.

– Du vet väl hur det är i skräckfilmer? Det är alltid de som har haft sex eller supit som dör först! sa Willard och fnissade som en liten tjej. Sen sa han:

– Kan inte du skrika som en som blir mördad?

Han höll för öronen och jag skreeeeek, nästan lika bra som The Scream Queen Jaime Lee Curtis då det begav sig. Vi hörde någon komma ner för trappan och gömde oss bakom en pelare respektive en soffa. Vi såg skuggorna från den som letade efter oss och förflyttade oss allteftersom den närmade sig. Världens klumpigaste manövrar! Ändå blev vi inte hittade. Det ledde till att vi nästan fnissade ihjäl oss. Proceduren upprepades ett par gånger och jag varierade mellan att skrika som en tjej och skälla som en hund. När vi kom upp ur källaren stod DrainZachs fru där och hon var inte glad, snarare arg. Hon hade försökt sova eftersom hon skulle på lunchmöte i kyrkan nästa dag, men misslyckats tack vare oss.

– We played hide-and-seek – and lost, konstaterade Willard ledset.


Katt ridandes på pojke

Pojke med katt. I övre delen av bilden ser vi en White Castle-mugg.

Sann konst.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

En trasig skabbkatt i Illinois

Publicerat: 24 april, 2007 i Uncategorized

Ganska snabbt var vi ute på vägen igen. Vi for genom Iowa och Missouri. När vi passerat Kansas City visade mätaren att vi hittills åkt 6108 miles (ca 9830 kilometer).

Det var redan mörkt när vi anlände hos DrainZach och hans fru Jen i Alton, Illinois. Staten som Golem blivit bannlyst från. Han hade varit på en clownconvention då en brud visat tuttarna, alla hade börjat skrika av förtjusning och polisen hade kommit eftersom de trodde att det var ett upplopp på gång. De hade sprayat alla med tårgas och i sin blindhet hade Golem nitat en snut.

Hur som helst, DrainZach har ett buskigt, svart skägg värt att avundas och är en av de allra mest berömda tvspelsmusikerna. Mest känd är han för sitt medverkande i gruppen Street Ragers och sin legendariska Final Fantasy-cover. Han har spelat på samtliga PowerCons och känner Aidan hyfsat väl.

Det första Zach gjorde när när vi stigit innanför dörren var att visa oss lite YouTube-videos och sina PlayStation 2-inställningar. Då det blev dags att titta på någonting i hans studiorum passade jag på att gå på toaletten. I handfatet fick jag syn på en alldeles en sårig, tilltufsad katt. Den hade kliat sig sönder och samman och slickade sig oavbrutet. Rörelserna var mycket långsamma, blicken glansig och den reagerade knappt på någonting. Ena bakbenet var helt bart och den hade hårlösa fläckar över hela kroppen. Jag flämtade till. Vad var det med det arma djuret? Jag har sett ringorm och annat otrevligt på katter i Grekland och visst var det likt men jag hoppades innerligt att det inte var det den led av. Det smittar nämligen till människor… När jag satte mig på toaletten upptäckte jag att golvet invid väggarna var alldeles svart av katthår. Badkarskanten likaså. Jag vågade inte tvätta händerna därinne utan fick gå ut i köket.

Nu upptäckte jag också hur mycket katthår det var i vardagsrummet. Jag har flera vänner som är kattägare men aldrig förut har jag sett ett sådant lager av hår ovanpå en heltäckningsmatta och små, ska jag säga drivor, i möblerna. Satte man sig i soffan fick man helt enkelt päls. Hade de aldrig dammsugit? Illamåendet sköljde över mig och jag började rysa. Skulle jag inte utveckla pälsdjursallergi här så skulle jag nog aldrig göra det. För första gången på hela resan kunde jag inte le åt eländet. Inifrån studiorummet hördes glada skratt och låten I will survive* dånade ur högtalarna.

Jag tassade oroligt ut i hallen och vad fick jag se? Jo, skabbkatten som satt på min kudde! Är inte det Murphys lag så vet jag inte vad som är det. Jag började sparka på kudden för att skrämma bort den, hårdare och hårdare, men den tog ingen notis om mig. Den var sjukligt slö. Jen råkade se mig när jag stod och sparkade. Hon kan inte ha trott att jag var riktigt klok.

Det var en oerhörd lättnad att få veta att jag och Aidan skulle få sova i studiorummet – ett rum med mycket mindre katthår och som man kunde stänga om. Att borsta tänderna var dock lite knepigt eftersom man då var tvungen att spotta på katten.

*) Jag försöker inte vara fyndig eller nåt, det var verkligen den låten!

Här ser ni katten där den sitter och dricker ur toaletten. Som om den inte var nog äcklig ändå. Titta på bakkroppen och i örat. ”Tyvärr” syns inte det bara vänsterbenet. Snacka om att man var orolig att man skulle få, vad den nu hade, i rumpan! Precis mellan svansen och benet ser man lite av en svart rand med katthår.

Tilltufsad katt


Sådana här berg kan man få se i Nebraska:En raukliknande sten