Ensam svensk bland galningar på andra sidan jorden

Publicerat: 4 april, 2007 i Uncategorized

Precis när jag stod vid telefonkiosken som jag inte kunde ringa ifrån och trodde jag blivit övergiven så kom de – Aidan och hans kompis Jonathan. De skrattade åt mig.

– Vi fattade att du var du eftersom du såg så bortkommen ut! Vi har väntat jättelänge. Först stod vi här och såg dumma ut med den här skylten.

De höll upp en liten flyer de skrivit ”Welcome Hot Swedish Chick!” på.

– Men till slut orkade vi inte hålla upp den längre. Du ser inte ut som på de bilder vi sett. Ditt hår är ju randigt!

På något sätt lyckades vi räkna ut att jag hade varit vaken i nästan 24 timmar. Nu skulle det bli skönt att lägga sig i en säng och somna sött…

…trodde jag.

– Nu ska vi dra till en polare och äta middag!

Middag? Det var ju för bövelen mitt i natten! Mitt huvud bara snurrade och jag kände mig ostadig på benen.

Det är ganska svårt att vara artig när man har rest i ett dygn, bara sovit fem timmar natten innan och bara pratat engelska ungefär tio gånger i hela sitt liv. Men ingenting är omöjligt!

När vi varit på middag hos vännen i vad som kändes som en evighet väntade en två timmar lång bilresa till Aidans och Jonathans kollektiv i Charlottesville. Väl där fick jag en smärre chock.

Aidans rum, där jag skulle bo, var helt och jag menar HELT fullproppat med grejer. Det gick knappt att gå på golvet och de bågnande hyllorna tycktes liksom sänka sig över mig. Där fanns handkontroller, läskflaskor, chipspåsar, tomburkar, flyers, tröjor, gamla tangentbord, dvd:er, kartonger, bh:ar, mjukisdjur och en… EN WIIMOTE I VIT KARTONG, LIKA STOR SOM EN MÄNNISKA! Gamla alkoläsktomburkar täckte hela fönstren och hindrade en från att se ut. Hela rummet var fyllt med ett evigt suckande från minst fem datorer som var sammankopplade i något sorts mystiskt nätverk. De andra grabbarna i kollektivet tittade nyfiket på mig och log åt att jag skulle bo i detta överbelamrade krypin.

När de gått sa Aidan:

– Jag hade tänkt städa undan grejerna i övre delen av våningssängen tills du kom, men jag hann inte. Du får sova bredvid mig, det gör väl inget? Åh, förresten, jag brukar sova utan byxor, hoppas det är ok.

Hjäääääääääääälp! Vadå ”utan byxor”? Var det här nåt skämt jag skulle fatta? Det verkade inte så. ”Vad har jag gjort?” tänkte jag. ”Jag är på andra sidan jorden och det finns inget sätt att ta sig hem. Fatta att det är fyra veckor kvar! Ack!”

Det visade sig lyckligtvis att ”utan byxor” betydde ”i bara boxershorts”, alltså utan långbyxor. Puh. Snart hade jag somnat tungt bredvid min nya, amerikanska nördkompis i det öronbedövande suset från nätaggs- och processorfläktar.

Annonser
kommentarer
  1. Sidney skriver:

    hahaha guud vad nojjig jag hade varit där!! först när du kom fram å sovplatsen! vilken upplevelse=)

  2. Catwalker skriver:

    Haha å herregud vilken slusk!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s