En bordsbön i North Carolina

Publicerat: 6 april, 2007 i Uncategorized

Roadtripen hade börjat. Golem var riktigt duktig på att köra och han hade respekt för trafiken, trots att han gjort ett väldigt konstigt första intryck. Mindre roligt var att han rökte ungefär en gång i halvtimmen under hela resan och lyssnade på techno, gangsta rap och pubertal progg på öronbedövande volym. Aidan chattade med sin mobiltelefon hela tiden. Den hade förstås inbyggd chatboard som förresten delvis hade lossnat till följd av för mycket knappande. Det hade bestämts att vi bara skulle fara på Interstate. Där kom Aidans Internetuppkopplade telefon och Google Maps väl till pass när det gällde att kolla vägen.

Det första som slår en när man kommer ut på vägarna i USA är hur raka de är. Man kan lätt sitta och läsa en bok utan att bli illamående. Och sen alla dessa enorma lastbilar som kör som dårar. Någon berättade om en sådan fullproppad med kycklingar. En kyckling hade ramlat ut på gatan och blivit mosad av efterföljande bilar. Vi höll på att bli prejade ner för ett stup av en lastbil vid ett tillfälle och en annan gång blev vi omkörda av en som tutade i säkert en halv minut. ”That muthafucka scared the shit out of me!” ropade Golem och jag kunde inte annat än instämma.

Första stoppet var hos Aidans mamma i North Carolina. En riktig go och rar hemmafru som gjorde allt för sina barn. Vi fick följa med och hämta döttrarna från fotbollsträningen. Den äldsta dottern hade kommit in i tonårstrotsåldern och klagade högljutt på sin smått fåniga, nästan-sydstatsdialekt över att de tjejer som sög på fotboll ännu inte hade blivit uteslutna ur laget.

Den andra dottern, som var tio, frågade om vi pratade ett annat språk än engelska i Sverige. När jag snällt hade förklarat att så var fallet ville hon att jag skulle prata svenska med hennes kompis i telefon. Det ledde till många skratt.

Till middagen ombads äldsta dottern, som suckade ljudligt, att läsa en bordsbön där hon önskade mig, Golem och Aidan en säker bilresa utan motorstopp och punktering. Amen.

Efter maten gjorde Golem klart för oss att han ville åka till Texas meddetsamma – 23 timmar i ett sträck, så där bara.

– Eftersom jag hatar att köra är det bäst att passa på nu när jag är taggad!

Jag blev lite orolig eftersom det lät som en omänsklig uppgift, men ingenting kunde stoppa honom.

Annonser
kommentarer
  1. madde skriver:

    jag har läst alla inlägg nu. vilken grej, det är ju helt sjukt vad du vart med om. vilken upplevelse. jag väntar spänt på fortsättning 😀

  2. Sidney skriver:

    ooh spännande :D:D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s