Pedofiler och shotguns i Texas

Publicerat: 7 april, 2007 i Uncategorized

Som sagt, klockan var tio på kvällen men Golem var fast besluten att köra 23 timmar i ett sträck från North Carolina till Texas.

– Lugn, jag har bara somnat vid ratten en enda gång. Då hade jag kört två dygn i sträck.

Jag var inte lugn. Men jag upptäckte att jag från baksätet kunde kontrollera om han verkligen var vaken. När han inte rökte bet han nämligen oavbrutet på knogarna på den hand som inte höll i ratten. Hans händer var alldeles såriga och fnasiga efter varje körning.

Första halvan av resan drack Golem litervis med kaffe och andra koffeindrycker tills han blev spattig. Han började hojta och rappa högt för sig själv. Då och då skrattade han som en trollkarl eller pratade brittisk engelska med häxröst. Han kunde hålla på så i flera minuter. När solen till slut gick upp övergick hans trötthet i ett vredesutbrott över att kreditkortet inte funkade på besinmacken. Han skrek och gormade, slog sin Pontiac och sparkade på stolpar.

Vi lärde oss att staten Tennessee är lååång, Arkansas är platt och Oklahoma tråkig. Slättland och milsvida åkrar passerades timme ut och timme in. Väl framme i Texas hälsades vi välkomna av ett våldsamt åskväder. Det var bara en timme kvar när Golems kropp sa ifrån och han motvilligt fick lämna över ratten till Aidan.

– I miss you, sleep. We’ll meet again, I swear. We’ll meet again, mumlade han medan han sjönk ner i passagerarsätet och slöt ögonen för att äntligen få lite vila. Bara för att några minuter senare vakna upp och skälla ut Aidan för att denne chattade med sin telefon samtidigt som han körde. Han höll inte ens i ratten med båda händerna.

Äntligen var vi framme. Jag var så trött att jag råkade säga en hel mening på svenska och skulle förmodligen inte ha märkt det själv om de inte sett ut som levande frågetecken. Aidan ringde till sin polare Akira – en 17-årig kille han aldrig träffat i verkligheten, utan bara kände från ThaBounzes message board. Det var dennes bror vi skulle få sova hos. Men Akira lät skakad på rösten och hade dåliga nyheter:

– Alltså, det är farsan. Han säger att hela den här tvspelsmusikprylen bara är påhittad och att ni egentligen är pedofiler från Internet som ska våldta och mörda mig och min bror.

– Vaaaaa? Har du inte talat om vem jag är? Vi kanske kan få prata med honom?

– Det är ingen idé. Farsan har redan ställt en shotgun vid dörren.

– Ok, så här är det: Vi MÅSTE stanna här. Fattar du? Vi har kört 23 timmar i sträck. Vi behöver sova! Tala om var din bror jobbar!

– Walmart.

Efter att Aidan gått dit och pratat med brorsan i tio minuter var allt ordnat. En stund senare låg vi i hans bäddsoffa som var full med chipsbitar, godis och smulor och var sååå lyckliga.


 

Annonser
kommentarer
  1. madde skriver:

    äkta texasanda eller vad XD

  2. Sidney skriver:

    wow, vilken roadtrip!!!!! 😀

  3. Torsten skriver:

    Haha! Detta är fan den grymmaste bloggen på nätet just nu. Vilka sjukt roliga människor. Golem är ju favoriten helt klart 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s