Arkiv för september, 2007

Lösenordsskyddad: Fuckable?

Publicerat: 26 september, 2007 i Uncategorized

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Samarbeta med ett psycho?

Publicerat: 19 september, 2007 i Uncategorized

Herre du milde, vilken natt. Satt uppe till halv fyra på IRC och hade ett snack med Eric, killen jag hoppats skulle bli vår livetrummis om vi över huvud taget ska kunna genomföra ett gig med vårt tvspelcoverband PlayCheck borta i USA. Han är helgalen. Och samtidigt på något underligt sätt helskön. Diskussionen blev lätt kaotisk:

<Eric> Nja, jag tror inte det vore någon bra idé. Jag menar, det skulle ju inte vara Play Check i så fall. Du vill spela på PowerCon och försöker samla ihop livemusiker bara för att du anser att de är skickliga nog. Jag tycker det är jättekonstigt att du ens kan tänka tanken.

<Spike> Låt mig förklara. Vi är tre medlemmar i bandet. Jag och sångaren är jätte-på när det gäller den här spelningen men trummisen har fått förhinder.

<Eric> Men det är ju en tredjedel som inte kan komma!

<Spike> Nej, det är två tredjedelar som kan komma! Typ, är glaset halvfullt eller halvtomt? Det är en fråga om inställning.

<Eric> Det är som att det finns tre olika element: Eld, vind och hjärtslag och inget av dessa tre element kan ersättas! Ingen annan bör träda in i er cirkel.

<Spike> Hahaha, nej nej, så ser inte jag på saken. Vi har alltid varit ett projektband.

<Eric> Då har du inget band! Din trummis bryr sig uppenbarligen inte eftersom han inte kan boka in festivalen i sin almanacka. Det finns andra band som har jobbat häcken av sig i flera år och inte ens får chansen att spela på PowerCon. Tycker du det är rättvist? Du kanske borde kicka alla medlemmar istället och sätta ihop ett band med folk du kan lita på. Dessutom har du aldrig ens varit på PowerCon förut! På vilket sätt förtjänar du att ta platsen från ett annat band?

<Spike> Kanske för att vi har jättebra låtar?

<Eric> Eran typ av låtar är fruktansvärt uttjatade! Jag vill inte ens ta i dem med tång! Varenda jävel har spelat den där skiten. Dessutom är era arrangemang ”basic arithmetic”.

<Spike> Det var ju Nirvanas låtar också.

<Eric> Ja, och titta vad som hände med dem!

(Hehe, jag gillar hans argumentation där.)

<Spike> *tar livet av mig*

<Eric> Vill du verkligen bli utbuad av hundratals hånleende gamers bara för att du ska få inta scenen och spela ännu en version av det så uttjatade öppningstemat till Zelda?

<Spike> 1. Vi ska inte spela öppningstemat till Zelda. 2. Folk kommer antagligen att vara så distraherade av min kortkorta lackkjol att de inte kommer att ha tid att bua.

<Eric> Men skulle jag trötta ut mig för er skull bara för ni ska få den äran? Jag finner ingen som helst motivation i det!

<Spike> Vi spelar helt enkelt bara fyra låtar så att vi inte tar oss vatten över huvudet.

<Eric> Fyra låtar??? På vilket sätt skulle det vara värt det?

<Spike> På vilket sätt skulle det inte vara värt det?

<Eric> Förra PowerCon, då spelade jag faktiskt 45 låtar!

<Spike> Jaja. Du gör på ditt sätt och andra gör på sitt sätt. Sådan ser världen ut och det gör den bara vackrare. Du är väldigt idealistisk och det tycker jag är beundransvärt. Jag uppskattar det verkligen.

<Eric> Man måste ju ändå vara motiverad. Jag har spelat trummor sen jag var sex. Jag kan spela vilken stil som helst, men jag vill inte anstränga mig för ett quasi-Play Check för att du ska få en anledning att stå på scen!

<Spike> Det är ok. Jag skulle aldrig drömma om att tvinga någon. Jag trodde bara att du ville. Förlåt om jag fattade fel.

<Eric> Jag skulle kunna göra det bara för att jag tycker det är så kul att du älskar det här landet så mycket att du redan vill komma tillbaka hit. Skulle det passa dig att köra på fredagkvällen?

<Spike> Självklart.

<Eric> Det är alldeles för svårt att säga nej till det här: (skickade en länk till en bild av mig). Du är väl inte lesbisk eller gift?

<Spike> Ingetdera. Fittor och vigselringar är båda saker som skrämmer mig väldigt mycket.

Jag älskar verkligen folk som säger vad de tycker. Men jag började få kalla fötter. Inte kan man väl genomföra en lyckad spelning om en person har den där attityden? Aidan sa bara att: ”Äh, börja öva på låtarna du. Gör så mycket du kan. Det ordnar sig säkert. Eric är jätteduktig och väldigt pålitlig när det gäller. Däremot har jag har aldrig lyckats förstå mig på honom. Han förbryllar mig bara mer och mer för varje dag som går.”

Okeeeeej, vad gör jag nu?

Studion som Gud glömde

Publicerat: 12 september, 2007 i Uncategorized

Istället för att promota tvspelsbandet som jag borde har jag istället påbörjat en ny låt. Varför, inte bara jag, utan musiker över huvud taget ofta gör så är ett mysterium.

Hur som helst. Jag har byggt om en lillstuga på landet till en ghettostudio. Tio kvadrat rent jävla stök. Faktiskt plågsamt likt de många amerikanska pojkrum jag såg på roadtripen. Direkt när man kommer in får man akta så att man inte kliver på breakoutboxen till ljudkortet, ska man arbeta vid datorn får man använda Marshall Valvestate 100-wattaren som stol och miken som hålls fast med en distpedal och två kuddar på varsin sida får under inga som helst omständigheter rubbas, för då får jag göra om allt jag hittills lyckats åstadkomma. En tryckvåg från sprängningarna vid vägarbetet nedanför skulle med andra ord kunna omintetgöra allt. Men man får lov att hålla huvudet kallt.

100-wattaren ja… Det är en historia för sig. Den har min stackars bror släpat hit i regn och rusk på pendeltåget och bussen där han blev utskälld av chauffören som hävdade att man inte fick baxa ombord så stora kollin. Om man så mycket som petar på volymknappen utan dubbla hörselskydd kan man vara säker på att de få hörselceller man har kvar rensas ut. Därför måste jag, likt en sjuksköterska vid röntgen, rusa ut ur stugan och sätta mig på en bänk utanför vid varje tagning. Det är ganska knepigt eftersom man lätt fastnar i sladdarna när man skyndar ut och spelar man fel får man göra om hela proceduren. Tillvägagångssättet innebär också en del faror då rostiga spikar sticker upp lite här och var, fotpallen vickar som sjutton på det ojämna berget under och själva bänken dessutom är rutten. Mitt under en tagning kände jag bara hur den delvis rasade ihop under mig och jag föll nedåt några decimeter. Den tagningen blev inte så bra… Distraherande element i form av regn, småfåglar och granngubbar som nyfiket tittar på den flummiga gitarristen som sitter med stickad tröja och hörlurar ute på ett fallfärdigt sittbräde gör inte precis saken lättare.

113 dagar kvar till PowerCon… Aidan påstår att han är sjukt upptagen med att arbeta med conventionen men ärligt talat, han verkar mest hålla på med att rippa soundtrackskivor till tvspel, lägga upp torrents, bygga ut det redan gigantiska nätverket med nya datorer, kolla på såpor, äta burritos på Qdoba (ja, nästan varje dag) och pilla med open source-emulatorer. En gäst som han lyckats bjuda in till spektaklet i januari är i alla fall The Angry Videogame Nerd om ni känner till honom. Det ska bli ett sant nöje att få träffa denne knäppe herre och se om han är lika förbannad i verkligheten.