Mina enda vänner

Publicerat: 27 februari, 2008 i Uncategorized

PowerCon – Dag 3, del 1

Tanken gjorde ont men jag var tvungen att vara ärlig mot mig själv. PowerCon var nog ingenting för en festsugen svensk hårdrockstjej med rastlöshetsproblem. Visst var det fantastiskt att se hur den gulhåriga Gilgamesh rockade loss på sin synth som en annan Kevin Moore i jam space-rummet men det var ju över på några minuter.

Man kanske skulle ta sig en titt på Alexandria istället? Eventuellt kunde jag hitta någon trevlig shopping mall. Jag strosade planlöst omkring bland hotellkomplex, betong och fyrfiliga vägar. Det var isande kallt och jag insåg till slut att jag inte skulle kunna ta mig till något intressant ställe utan bil. Just som jag gick och hängde med huvudet som värst fick jag syn på ett litet grått ansikte intill roten av ett träd. En ganska tjock ekorre hade gjort ett uppehåll i sitt samlande och tittade nyfiket på mig. Sen såg jag en till och en till och… det bara kryllade av ekorrar och inte var de speciellt rädda heller! Jag blev på gott humör igen.

Det här var en annan grej som pågick i jam space-rummet. Fett charmigt om ni frågar mig!

Annonser
kommentarer
  1. Anonym skriver:

    Skulle snarare säga awesome 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s