Bakisdag i sviten

Publicerat: 6 mars, 2008 i Uncategorized

PowerCon – Dag 5

PowerCon var så gott som över. Nu återstod bara Aidans mycket givande tacktal under closing ceremonies.

– You know, like, it’s just… you know, like, I mean, like, awesome and stuff and you know like, so that’s really, you know…

Max som på något mirakulöst sätt lyckats ta sig upp denna förmiddag suckade högt:

– Men ska han aldrig sluta snacka? och började demonstrativt spela upp mjau-ljud med sin mobiltelefon.

Det började dra ihop sig till avsked. Många kramar utdelades. Norrmannen frågade var jag skulle bo de återstående tre veckorna. När jag berättade att jag skulle bo i PowerConHouse skakade han på huvudet och gjorde en min som sa ”stackars dig”.

Alla åkte hem men några staffers och jag som var nästan-staffer skulle stanna en dag till. Jag gick upp till personalrummet för att ta igen mig. Någon hade sagt upp housekeeping så toalettstolen var nedkissad och på handfatet hade man kletat öronvax. Sviten kändes ingalunda lyxig längre. Sängen var i alla fall äntligen ledig. Jag vet inte hur många främmande människor jag delade säng med under conventionen. Varje natt en ny granne. Somliga såg jag aldrig, jag bara kände hur deras halva tyngdes ner. Nu fick jag dela med en kille som vi kan kalla Våfflan, för han heter faktiskt nästan precis så. Våfflan var världens klumpigaste. Han hade nyligen ådragit sig en revbensfraktur vid ett konsertbesök, berättade om hur han blivit CT-scannad efter en bilolycka och nästan varje gång jag såg honom snubblade han över något. Han pratade som en tjej, såg nästan lite ut som en tjej och hade även ganska feminina rörelser. Han sa ofta ”aww”. En riktig mjukis.

Så knackade Blackfox och Fanboyen på. Blackfoxs plan hem till Kanada skulle inte gå förrän nästa dag så de undrade om de kunde få hänga med personalen till dess. Jag trodde att de skulle vara sura för att jag övergivit dem kvällen innan men istället var det de som bad om ursäkt för att de inte hade kunnat hitta mig. Medan vi försökte äta oss mätta på redan halväten körsbärspaj och nudlar fick vi av Fanboyen höra en ganska tragisk berättelse. Hur hans föräldrar, som var väldigt kuvande, hade ansträngt sig maximalt för att hindra honom från att åka på PowerCon. Att de hade försökt intala honom att folk man träffade via Internet kunde vara pedofiler och att de hotat med att dra in hans collegepengar om han började umgås med gamers. Till och med hans gitarrköp hade de varit emot. Klart att en kille med så strikt uppväxt var sjukt imponerad av conventionen. Förmodligen de lyckligaste dagarna i hans liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s