Dårhuset

Publicerat: 18 mars, 2008 i Uncategorized

The PowerConHouse… Aldrig ska jag glömma det. Man vaknade framåt förmiddagen av att killen med blå nagellacket hade sex med sin tjej som skrek i högan sky. Och då menar jag hela tiden, inte bara när hon kom. Utanför badrummet möttes man av en tjej iklädd endast badhandduk och när det väl blev ens tur att gå på dass blev man tvungen att se lämningarna efter Nagellackskillen. Han tyckte helt enkelt inte om att spola efter sig. När man väl satt sig på toaletten fick man sitta och stirra in i en liten affisch med orden: ”Condoleezza Rice is watching you poop” och en skrämmande bild på nämnda dam tills man var klar. Efter det gick man ner i köket där gamla matrester klistrade sig fast i strumporna för varje steg man tog, tittade ut mot (den i och för sig väldigt härliga) balkongen bara för att se en spottloska komma flygande från killen i andra delen av duplexet. I den del av vardagsrummet som inte var full med kartonger såg man alltid bara ryggen på Top Hat-killen som lirade Halo 3. Utanför på framsidan stod Golem ofta och rökte. Ibland släppte han en fjärt och sa: ”Good morning, world!” Om han fick syn på en brukade han göra technoljudeffekter med munnen och dansa så porrigt han kunde för att sedan avsluta med ett ”deliciousssss”.

Men så en kväll när jag smög ner för den knarriga trappan för att hämta en flaska vatten i köket såg jag något som avvek från det vanliga. Där, vid spisen, stod en kille med smalt ansikte, senig kropp och höknäsa och bakade scones. Det var Reeve som jag hjälpt med etiketteringen på PowerCon. På sitt sansade och seriösa sätt tackade han så hemskt mycket för all hjälp han fått. Vi pratade en stund om bl.a. Play Check och om hur svårt det kunde vara att slå sig fram som tjej i en så mansdominerad community. Plötsligt tittade han mig djupt i ögonen och sa långsamt:

– Får jag fråga dig, önskar du ibland att du vore en kille?

– Oooo ja, hela tiden! sa jag och skrattade tills jag rodnade.

– För vet du, jag önskar att jag vore tjej. Jag beundrar den kvinnliga kampen. Och det lustiga är att min flickvän, Katie, hellre skulle vilja vara kille.

– Fast tror du inte att det mest av allt handlar om att bara vilja få vara människa?

– Jo. Jo, precis! Tänk om det inte fanns stereotyper. Tänk om vi slutade döma varandra på grund av kön, religion och nationalitet. Vad världen skulle kunna vara mycket bättre.

Nästa morgon när jag vaknade hittade jag en liten lapp som kilats in under dörren:

”I tried to catch you before you fell asleep but I think it was too late. Anyway, Katie said she really would like to meet you too. She and I are both downstairs so feel free to come and hang out when you wake up.
–Reeve”

Mysigt vardagsrum?
Det här är vardagsrummet i The PowerConHouse. Ja, innanför den där alkoven eller vad man ska säga, där är det meningen att man ska kunna ha en matplats…

Annonser
kommentarer
  1. Fiendishrabbit skriver:

    Och nästa dag så satt ni där och sjöng ”kumbaya” =PSkämt åsido, En seriös/normal/”inte helt förvriden” person i powercon house? Existerar sådant?Eller du kanske bara skildrar de mer udda typerna? Vilka bor igentligen i duplexet?Ok, de kan ju inte vara helt normala med tanke på att ingen har (hittils) blivit knäckta och fått en renlighets neuros (där allt som inte är strikt nödvändigt ryket, oavsett hur dyrt föremålet är).

    • nintendotjejen skriver:

      Nästa dag satt vi där och sjöng ”kumbaya”, ja. (eller ja, nästan) Har du hackat min dator eller? 😛 Reeve är väl inte 100% normal han heller. Det var han som glömt betala hyran tidigare så de höll på att bli vräkta hela bunten. Han är väldigt… hippieaktig kan man säga.I PowerConHouse-delen av duplexet bor för tillfället: Reeve och Katie, Aidan, TopHat-snubben, Nackellackskillen och Handduksbruden. Jonathan har flyttat ut. Han var väl den som var mest renlig också. Verkar som om det inte bara är Aidan som lever efter devisen ”it’s not THAT bad”…

  2. Hannah skriver:

    Den där Reeve verkar vara väldigt smart.

    • nintendotjejen skriver:

      Smart eller ej, jag är hur som helst väldigt glad att han fanns där. För han var i alla fall omtänksam och lite lyhörd till skillnad från de andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s