Arkiv för april, 2008

Det här är tredje delen av den metod som, i alla fall för mig, har varit ovärderlig när det gäller att förbättra engelskan. De två tidigare delarna finns här i bloggen rakt under. Fråga gärna om ni undrar något.

6. Gå igenom meningarna några gånger till och notera på vilket sätt engelskan skiljer sig från svenskan när det gäller vissa ord och uttryck. Ett enkelt exempel som bra illustrerar vad jag menar är ordet ”hinna” som inte har en riktig motsvarighet i engelskan. Du kommer efter ett tag att lära dig vid vilket tillfälle det är rätt att använda ”make it”, ”get around to”, ”have time to”, ”manage” eller ”miss” (om det handlar om att inte hinna).
Det finns såklart långt mer komplicerade exempel – se till att lägga dig på en nivå som passar för just dig.

7. Målet är att lära sig så mycket av meningarna som möjligt och då först och främst understrykningarna. Om du inte är typen som lätt kan lära dig saker utantill har du i alla fall ett material att associera ord och uttryck med och du kommer att bli bättre på att höra hur det ska vara.

8. Börja om på nytt och leta efter nya meningar!

9. Lyssna på folk som pratar i tv eller i verkligheten och notera vilka sammanhang de nya uttrycken du lärt dig kommer upp. Träna dig i att se nya situationer som det finns ett specifikt engelskt uttryck för som inte finns på svenska. Till exempel: Din polare säger: ”Kalle på mitt jobb ska sluta snart eftersom han fått en bättre tjänst på företaget X.” Du tänker: ”Åh fasen, hoppas killen inte får short timers’ disease.”

10. Starta en egen blogg på engelska och använd det du har lärt dig. Skriv lite varje dag. Du behöver inte skriva jättemycket. Det ska inte kännas som ett tvång!

Den här metoden fungerar bäst om man redan kan en hel del. Efter ett tag kommer man att upptäcka att man måste ta mycket färre omvägar och kompensera mycket mindre för att göra sig förstådd. Man kan uttrycka sig klarare och mer varierat och framför allt: man kommer ifrån det här med att uttrycka sig som en svensk fast man använder engelska ord. Självklart ökar det också förståelsen för det man läser och hör. Plötsligt inser man hur mycket som tidigare bara glidit förbi och accepterats av hjärnan trots att man inte riktigt haft koll på vad det betyder.

Annonser

Fortsättning från gårdagen.

2. Börja läsa blogginläggen och leta efter användbara meningar där du känner att bloggaren slagit huvudet på spiken på ett sätt du själv inte skulle kunna göra. Meningar som är väldigt typiska för språket eller som innehåller ett ord eller uttryck du inte hört förut. Det kan också vara något du hört men stuvat undan i ditt passiva ordförråd. Engelska handlar mycket om idiomatiska uttryck.

3. Så fort du hittar en bra mening markerar du den och tar copy, sen pastar du in meningen i ett Worddokument. När du hittat tillräckligt många bra meningar börjar du översätta dem till svenska som du själv skulle sagt dem. Du kan översätta ganska fritt. Stryk under de ord i den svenska texten som i den engelska bildar ett uttryck du inte kan ännu eller där personen uttryckt sig lite speciellt. Exempelvis:
Jag gör av med pengar på nolltid.
I go through money in no time.

4. Vi låtsas att du inte hört uttrycket ”go through” som betyder ”göra av med” förut. Oftast räcker det med att googla på det för att få upp en definition men du kan också gå till Tyda.se, Skoldatanätet Lexin, TheFreeDictionary eller UsingEnglish och klicka på Phrasal verbs eller Idioms till vänster. Är det slang rekommenderar jag Urbandictionary. Kopiera och klistra in definitionen under meningen.

5. När du har fått ihop några sidor med meningar skriver du ut dem och börjar plugga genom att hålla för den engelska meningen. Första gången du går igenom meningarna, var uppmärksam vad du gör fel på. Använder du fel ord (t.ex. ”normal” där det passar bättre med ”average”) eller har du problem med viss grammatik? Det här är ett utmärkt tillfälle att upptäcka dina svagheter.

För att det inte ska bli alltför mastigt fortsätter jag att förklara metoden imorgon!

Så förbättrar du din engelska

Publicerat: 28 april, 2008 i Uncategorized

Under tiden jag väntar på att Våfflan ska komma hit och att senaste nytt om Play Check ska bli officiellt tänkte jag fylla ut bloggmaterialet med att ge er mitt ”Million Dollar Tip” på hur jag förbättrade min engelska såtillvida att det nästan har börjat kännas som ett nytt språk. Med dagens ständiga tillgänglighet till information via Internet kan man själv åstadkomma underverk som skulle kosta multum om man istället valt att gå en kurs.

Nu kanske ni tror att jag kommer att skriva: ”Åk till Staterna och prata prata prata med infödingar!” men nej, att åka till Staterna fick mig bara att inse hur dålig jag var – trots att jag varit recensent för en spelmusiksida i tre år, chattat och läst på forum en jävla massa, läst romaner och bloggat på engelska. Tro inte att någon kommer att vänta tills du pratat klart om du måste tänka i två sekunder på ett ord, nej, du riskerar att bli fullkomligt överkörd och du kommer inte att möta speciellt mycket förståelse för att du inte kan språket som de. Så i och för sig, som motivation fungerar det utmärkt!

Hur som helst bestämde jag mig för att ta tag i det där ordentligt så jag pluggade in tusen nya glosor. Så där bara. Men det är inget jag rekommenderar vem som helst att göra. Det är lite väl meretricious. Här följer istället den metod jag föreslår. Jag har delat upp den i tre delar för att inte varje blogginlägg ska bli jättelångt.

1. Börja med att leta upp en blogg på engelska. Den måste uppdateras ofta alternativt ha ett omfattande arkiv, vara skriven av en native och språket ska vara någorlunda korrekt och varierande. Det underlättar om författaren till bloggen har samma kön och intressen som du själv samt att personen i fråga skriver om hyfsat vardagliga ting.

Detta kan du göra tills imorgon då jag fortsätter med att förklara min metod!

PowerCon enligt Eric:

”Det började struligt. Johnny Ybmug, islänningen, skulle ju bo hos mig och Link skulle hämta honom på flygplatsen. Men precis innan han skulle dra så pajade hans bil och det gick inte att ringa till hans isländska mobil. Så vi fick starta en telefonkedja i sista sekund för att få tag i nån tomte som kunde köra till Baltimore och hämta upp den stackars jäveln. Han måste väntat där i timmar. Mina föräldrar gillade honom verkligen, mer än de gillar mig, haha. De tyckte att han påminde om min bror.

Vi kom dagen innan PowerCon började. Då hade ledningen ännu inte hunnit ordna ett rum åt oss så jag fick göra en säng av några stolar och lite dukar jag snott. Jag sov i konsertrummet under en stor fläkt i den mörkaste delen av rummet och det var så jävla kallt att jag blev sjuk. Det fanns ingen mat att få tag på någonstans. Jag bunkrade upp med Granola bars som jag hämtat från personalrummet.

Utrustningen var ett stort problem. Den var i konsertrummet under hela conventionen och låset på dörren funkade inte vilket gjorde mig orolig. Jag var tvungen att vakta där en massa.

Man visste ju aldrig när man skulle spela heller. Det var den där jävla lottdragningen om vilket band som skulle spela när. Sen vart min gitarrist (Link) och keyboardist utslängda från conventionen bara för att de ville ha lite kul. Och sen var jag orolig för att Abode (bajsmannen) aldrig mer skulle få komma tillbaka till PowerCon eftersom han hållit på och leva rövare i korridorerna m.m.. Det hade ju varit katastrof. Men de blev inslängda igen som tur var så vi kunde genomföra spelningen. Jag kunde aldrig vara säker på att vi verkligen skulle kunna spela över huvud taget.

Sen var det ju det här med The Street Ragers. Jag slutade i bandet ungefär två månader innan PowerCon vilket skrämde skiten ur dem. Väl där vägrade jag att stå på scen samma dag som dem vilket ledde till att de drog vinstlotten för att bli festivalens huvudakt. Blä.

Katie ja… hon var ju helt iskall mot mig. Först satt jag och gav henne en massa råd angående hennes förhållande, hon hade tydligen problem med sin pojkvän. Men sen tror jag att hon vart tänd på mig! Hon blev antagligen lite förvirrad. Hur som helst gav jag bort min Kosco-bas till henne. Hoppas att hon kommer att använda den!”

Det senaste

Publicerat: 24 april, 2008 i Uncategorized

En av anledningarna till att jag åkte till USA var att jag skulle kolla upp ett företag som jag kan ha användning för till min uppfinning jag jobbat på i två och ett halvt år. Detta har jag hittills inte skrivit någonting om eftersom det var för tråkigt. Men jag kan säga att jag hittade vad jag sökte och att det vida kompenserade för all svält och tristess.

Kontraktet för 2009 års PowerCon är skrivet och nya datum har poppat upp på hemsidan (1-4 januari). På IRC-kanalen för Chipper’s Paradise har folk redan börjat höra sig för om vem som ska åka. Sist jag var inne lät det: ”Spike, du mååååste komma! Vi ska ha skitkul! Vi ska starta upp ett hairmetalband med leopardbrallor och vi kan köra Play Check-låtar i JamSpace!” Ja, vi får väl se. Det är lätt att vara kaxig och lova en massa på IRC men jag har inte glömt alla som sa: ”Måste kila!” och sprang vidare när man väl var där.

Våfflan kommer till Sverige i maj. Han är född i Malmö och vill ta en titt på sitt hemland. Under fyra dagar ska han bo hos mig och vi ska göra Stockholm tillsammans. En 20-årig, tjejig, tafatt och lite klumpig amerikan i huvudstaden… kan bli intressant! Jag tror jag ska skoja med honom och bjuda honom på mördarsnigeltoast. Swedish specialty, moahahahaha! Rapport kommer givetvis i bloggen.

Eftersom Aidan misskött en del av Play Checks demoutskick samt vägrat rätta till misstaget tog jag bort honom från uppdraget. Han blev förstås sur eftersom han såg en stor ära i det plus att han på det sättet passat på att promota PowerCon genom att skicka en liten flyer med varje beställning. Men det var inte allt. Efter att han ignorerat mig, låtit mig svälta, fisit i min närvaro åtskilliga gånger samt låtsats vara upptagen med livsviktiga projekt som att konvertera en Sega-chiptune till en NES-chiptune var jag innerligt trött på honom. För att göra en lång historia kort: Jag bad honom ungefär att dra sig i häcken och sen dess har vi inte snackat. Jag har inte mycket till övers för folk med storhetsvansinne som tror att de kan bete sig som arslen bara för att de bossar över nån himla festival. Som sätter ner värmen i hela huset för att sänka temperaturen i sitt eget rum med följden att en tunn, stackars tjej på nedervåningen håller på att frysa rumpan av sig och liknande saker. I gengäld har jag pratat desto mer med andra figurer i communityn. Fortsättning följer…

Sen jag åkte har det hänt en del

Publicerat: 23 april, 2008 i Uncategorized

  • Minns ni att någon stekte bacon under spelningen med Street Ragers? Det var Max. Eftersom vissa tror att han är någon sorts rockstjärna efter det får han fortfarande beundrarmail från tjejer på PowerCon. Ett av dem innehöll en bild på någons bröst. Och det var inte samma tjej som flashade tuttarna för honom under själva stekningen.
  • Willard har nästan helt övergett Chipper’s Hell. Han var trött på alla barnsliga idioter som härjade där plus att konceptet med roliga tv-spelscovers har blivit utslitet. Dessutom har han nu erkänt att han hade det skittråkigt på de två PowerCon han besökt (2006 och 2007). Ni som följt den här bloggen från allra första början kanske minns hur ivrigt han försökte sälja in conventionen till mig, hur otroligt kul han sa att han haft det. Det är hans förtjänst(?) att jag över huvud taget kom i kontakt med de här människorna. Jag är förvirrad.
  • Stackars min lilla fanboy. Hans föräldrar har fortfarande inte slutat bråka på honom för att han åkte till PowerCon. Han får hur mycket skit som helst. Så här sa han själv: ”PowerCon was like being on the biggest high of your life, but then everything came crashing down.” Buhuuu!
  • Katie berättade att hon närapå fått en stöt av Våfflans laptop vars sladd är trasig (jag såg den själv, den var helt strimlad). Det hade slagit gnistor om kontakten. Så som om hon inte hade tillräckligt att oroa sig för är hon nu rädd för att det ska börja brinna eller en så liten sak som att Våfflan alltid går omkring med skor i hennes och Reeves heliga rum.
  • För er som minns skabbkatten så skulle jag hälsa från DrainZachs fru att ”He’s hanging in there”. Jag vet inte om jag tycker att det låter så lovande…

Fördomarna om USA haglar

Publicerat: 22 april, 2008 i Uncategorized

  • Alla är löjligt engagerade i tv-program och filmer. Man vrålgarvar rätt ut vid minsta skämt och nåde den som inte koncentrerar sig till hundra procent på vad som händer i rutan.
  • Deras fascination över att jag var svensk var i mina ögon överdriven och nästan lite besvärande. Förra gången vi åkte till flygplatsen ringde Aidan en av sina vänner och sa: ”Om du vill träffa en äkta svensk tjej så kan det här vara sista chansen.” (Låter som ett skämt men det var det inte.) En annan kille från Chipper’s Hell som jag brukar chatta med sa också att: ”Det är klart du tycker folk är trevliga men de behandlar dig bara så för att du är en ’hot Swedish girl’!” Det finns massor av sådana här exempel. Allt det här låter löjligt i mina öron, speciellt som jag inte ens ser speciellt svensk ut.
  • Ok, jag snackar såklart inte om Hollywood nu men går man omkring i helt vanliga kläder från H&M så känner man sig nästan uppklädd eller till och med snobbig. Någon pekade på mina totalt märkeslösa gympadojor och kallade dem ”designer shoes”. Det är inte ovanligt att se folk i träningsoverallsbrallor eller ”clownbyxor” (ja, även i New York) och man behöver aldrig känna sig sunkig om man går ut ”som man är”. Många tjejer sminkar sig i inte över huvud taget och killarna tycker de är skitsnygga ändå. Min erfarenhet är att man fnyser åt alltför tillfixade tjejer med sönderplockade ögonbryn och massa spackel. Och om nån är fet, so what?
  • En lustig grej jag stött på flera gånger är glada amatörer inom olika områden som säljer sig själva som proffs. En kille sa: ”Jag har varit spelkompositör en gång i tiden,” men senare framkom det att han komponerat musik till spel som hans kompisar gjort och som laddats ner från nätet mest av vänner och bekanta. Någon annan tyckte att östkusten var ett bra ställe att börja en spelmusikkarriär på eftersom där fanns ju Dragon Punch Studios (en liten grupp som gör filmer om tv-spel – jag har aldrig hört talas om dem annat än i PowerCon-sammanhang). Superscopes turnémanager fick hela deras verksamhet att framstå som värsta businessen. På honom lät det som om de lika gärna kunnat vara ett band i klass med typ In Flames. Sanningen är dock snarare att deras föräldrar betalar bensinen till turnéerna vilka, som jag förstod det, endast är vinstgivande för själva turnémanagern.

    Alright, inga fler fördomar nu, jag lovar!