Tolv timmar för min skull

Publicerat: 8 april, 2008 i Uncategorized

Dagens frukost: Marmeladmackor och te. Mmmm! Det lönar sig att rota runt i andras kök medan de sover och snylta det man hittar. Var artig och du är förlorad.

På somrarna när jag var liten brukade vi en gång om året åka till Småland där min morfar hade ett hus. Bilresan dit tog ungefär sex timmar. Jag minns hur man bävade för denna resa. Hur kämpigt alla vuxna runt omkring en tyckte att det var, speciellt den som skulle köra. De amerikaner jag har träffat har en helt annan syn på bilkörning. Bara man erbjuder sig att betala en del av bensinen så är de beredda att köra en nästan hur långt som helst. Bensinen är inte dyr men avstånden är väldigt stora.

Max klagade över att han skulle missa en viktig fotbollsmatch men jag låtsades inte höra. Han och hans tjej hade lovat att köra mig tillbaka till Charlottesville, nu fick de fan hålla löftet. Så de körde de sex timmarna, gick på Waffle House med mig och Aidan och körde sedan de sex timmarna tillbaka till Wilkes-Barre. Det fanns ingen anledning att hänga i PowerConHouse, tyckte Max, för vad skulle man göra där? Han härmade Aidans genomträngande smurfröst:

– You can watch me while I do Linux!

Det hade dock hänt en del i det tråkiga kollektivet när jag varit borta. När jag skulle gå på toaletten såg jag att taket i badrummet rasat in. Stora bitar av isolering och några sorts plattor hängde ner ovanför handfatet och handdukar och golv var täckta med ett grovmalet pulver. Lampan till badrumsskåpet hade blivit piercad av en skiva. Top Hat-killen hade tydligen flyttat in igår. För att visa sin tacksamhet över att få bli ett med PowerConHouse-gänget hade han städat undan de stora boxarna som tagit upp hela vardagsrummet sedan PowerCon. Då han gått upp på vinden för att stuva in grejerna hade han glömt att ställa sig på en two-by-four (en sorts planka) och istället ställt sig direkt på sheetrock som givit vika och släppt igenom hela hans fot ner i badrummet.

Ingen tyckte att det var någon big deal.

Så det kan gå
Vad fint det blev! Nej, han som trampade igenom golvet var inte fet. Inte ett dugg.

Annonser
kommentarer
  1. fiendishrabbit skriver:

    *skrattar sig fördärvad*Ok, efter att ha slutat skratta efter att mina magmuskler krampade så är det bara att säga att det är ganska många hus i USA (och andra delar av den världen) som har en vind designad på det sättet. Det vill säga att det är ett stort gallerverk som håller upp ”the ceiling” och bildar en slags vind. Till vinden brukar det inte heller finnas något innertak.Jag har rest en hel del, och om det finns några ställen i västvärlden som bygger sina hus helt förjävligt dåligt så är det USA och Australien. ”Så det blir minus 20 celsius under vintern. Dubbelglas vad är det?” och ”Här brukar det blåsa igenom en tornado si sådär varannat år, låt oss bygga vårat hus som en stor plywoodlåda och utan ordentlig grund!”.

    • nintendotjejen skriver:

      ;)Ja, det är fan synd om tanten som äger det där duplexet. Men skit samma, det är kul för oss i alla fall! Japp, det du säger verkar vara sant i väldigt många fall. Är det leksakshus de bor i, liksom? Om du minns inlägget om Maxs hus så buktade ju taket till vardagsrummet inåt där. Jag trodde först det var en synvilla men de bekräftade att det verkligen gjorde det. I badrummet fanns en spricka som blev större varje gång man duschade. Sjukt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s