Fördomarna om USA haglar

Publicerat: 22 april, 2008 i Uncategorized

  • Alla är löjligt engagerade i tv-program och filmer. Man vrålgarvar rätt ut vid minsta skämt och nåde den som inte koncentrerar sig till hundra procent på vad som händer i rutan.
  • Deras fascination över att jag var svensk var i mina ögon överdriven och nästan lite besvärande. Förra gången vi åkte till flygplatsen ringde Aidan en av sina vänner och sa: ”Om du vill träffa en äkta svensk tjej så kan det här vara sista chansen.” (Låter som ett skämt men det var det inte.) En annan kille från Chipper’s Hell som jag brukar chatta med sa också att: ”Det är klart du tycker folk är trevliga men de behandlar dig bara så för att du är en ’hot Swedish girl’!” Det finns massor av sådana här exempel. Allt det här låter löjligt i mina öron, speciellt som jag inte ens ser speciellt svensk ut.
  • Ok, jag snackar såklart inte om Hollywood nu men går man omkring i helt vanliga kläder från H&M så känner man sig nästan uppklädd eller till och med snobbig. Någon pekade på mina totalt märkeslösa gympadojor och kallade dem ”designer shoes”. Det är inte ovanligt att se folk i träningsoverallsbrallor eller ”clownbyxor” (ja, även i New York) och man behöver aldrig känna sig sunkig om man går ut ”som man är”. Många tjejer sminkar sig i inte över huvud taget och killarna tycker de är skitsnygga ändå. Min erfarenhet är att man fnyser åt alltför tillfixade tjejer med sönderplockade ögonbryn och massa spackel. Och om nån är fet, so what?
  • En lustig grej jag stött på flera gånger är glada amatörer inom olika områden som säljer sig själva som proffs. En kille sa: ”Jag har varit spelkompositör en gång i tiden,” men senare framkom det att han komponerat musik till spel som hans kompisar gjort och som laddats ner från nätet mest av vänner och bekanta. Någon annan tyckte att östkusten var ett bra ställe att börja en spelmusikkarriär på eftersom där fanns ju Dragon Punch Studios (en liten grupp som gör filmer om tv-spel – jag har aldrig hört talas om dem annat än i PowerCon-sammanhang). Superscopes turnémanager fick hela deras verksamhet att framstå som värsta businessen. På honom lät det som om de lika gärna kunnat vara ett band i klass med typ In Flames. Sanningen är dock snarare att deras föräldrar betalar bensinen till turnéerna vilka, som jag förstod det, endast är vinstgivande för själva turnémanagern.

    Alright, inga fler fördomar nu, jag lovar!

Annonser
kommentarer
  1. Johan skriver:

    De har någon sort exotisk bild av Sverige. Tjejen jag hängde ihop med fick en massa kommentarer om att ”He at least have a swedish bankaccount”. Fattade inte grejen förren jag kom hem….tror de mixade ihop Sweden och Swizz….Det är lätt att känna sig ”överklädd”. Svarta skjortor och jeans är vad jag brukar gå i…och där så var man helt plötsligt ”festklädd” dygnet runt. Vågade ens aldrig ta fram kläderna jag hade med mig för ”finare” sammanhang….

    • nintendotjejen skriver:

      Sverige och Schweiz ja… den har man ju hört en gång för mycket. *suck* Fattar inte att det ska vara så svårt, är ju inte ens likt!Lustigt att du uppfattade det likadant, men jag är inte alls förvånad. Jag känner igen mig så i det där med kläderna. Och ändå var många av dem jag umgicks med extra flummiga. Men det är coolt tycker jag, det vore ju hemskt om det var tvärtom – att man skulle känna sig sunkigare än alla andra.Vart extra förvånad över att New York var så säckigt. Många som såg likadana ut, till skillnad från vad jag trott. Samma sak med hyfsat lyxiga kryssningar har jag hört – clownbyxor där med! Det är ett roligt land!

  2. Johan skriver:

    Jo, det där med Sverige och Schweiz är svårt för dem. När jag var där senaste så köpte jag ett par skor och expediten frågade vart jag kom ifrån, varav jag svarade: Sweden. ”Oh, Sweden, I have a Swizz cousin”…allt jag kunde var att nicka medgivande.Var lite roligt, hennes tjejkompisar i princip desikerade mig och mina kläder när de var på besök. Jag är ingen person som är fåfängd, men lite tid spenderar man i badrummet innan man går ut på stan. Men som du säger, hemskt om det var åt andra hållet. Att man alltid fick jobba för att inte känna sig sunkig.En fråga? Clownbyxor?? Moden00b som jag är….

    • nintendotjejen skriver:

      Clownbyxor… pjaa inget vedertaget begrepp direkt, bara typ såna byxor som clowner har – randiga, färgglada, sitter illa etc. 🙂

  3. fiendishrabbit skriver:

    Det är helt beroende på vilken miljö det är.Finns ganska gott om familjer och arbetsplatser där allt annat än skjorta, kavaj och kostymbyxor är ”slumming it”.Helt enkelt att man använder en kavaj i olik färg och utan slips är att klä sig ledigt (om man då inte gör något specifikt, typ fiskar, sportar eller tränar).På roadtrippen så skulle vi plocka upp en tjej vars farsa var någon typ av privatläkare. Tjejen är hur schysst som helst och vi hade känt henne på nätet i typ 4 år (och träffat henne tidigare på den första M’ere Luna festivalen), men första kommentaren som PPG klämmer ur sig är ”So, why are you going to San Fran with us and not your fucking private jet?” (PPG kan vara lite grinig ibland =D).Dock så kan jag undra lite över hur hennes föräldrar vågade släppa iväg henne, överklassföräldrar kan vara så förbenat överbeskyddande. Speciellt amerikanska överklass föräldrar med 19-åriga döttrar. Hennes egen kommentar på ämnet var något i stil med ”The rest of the people around here who rebel against their parents do cocaine, so I think they’re just happy that I decided to be creative instead of dumb”

    • nintendotjejen skriver:

      Jo, det är klart det beror på. Vissa jobb kräver ju att man har kostym på anställningsintervjun.När ska du tillbaka dit då? Ingen upcoming convention du kan dra på och blogga lite? Det vore hur smutt som helst! 🙂

  4. fiendishrabbit skriver:

    Inte på ett bra tag.Skulle känna mig ganska utanför nuför tiden (med tanke på att inte klär mig speciellt gothigt längre, och har inte gjort det sen lumpen).Och så sätter ekonomin käppar i hjulet.På den tiden så hade jag ju sjukt mycket pengar jämfört med nu. Men 7 år utan att ta studielån sätter sina spår.

    • nintendotjejen skriver:

      Utan att ta studielån??? :)Nåväl, det ÄR ju mycket pengar som går åt. Även om flygbiljetterna är billiga och dollarn låg.

  5. Johan skriver:

    Jo, givetvis att det beror på miljö och allt annat. Men vi pratar genarliseringar och fördomar här, visst? ;-)Clownbyxor, bara randiga och färgglada lät ju horribelt! Säger jag som går i svart och different shades of gray 😛

  6. nintendotjejen skriver:

    Hah, du har säkert clown-kallingar!Ursäkta att jag inte godkänner kommentarerna så jättekvickt ibland men det är snooker-VM! (streamas från eurosports hemsida *tipsar*) Synd att man inte kan klicka i en ruta som säger att alla kommentarer godkänns automatiskt.Hur som helst, jag ska kolla oftare, lovar!

  7. Hannah skriver:

    Jag kom att tänka på boken porr när jag läste orden ”hot Swedish girl!”

  8. fiendishrabbit skriver:

    Jepp. 7 år utan att ta studielån.Jobbade ihop det mesta själv. 75% av allt jag jobbade ihop/fick under tonåren blev investerat och teknikbubblan gjorde resten (som ökade på värdet med kanske 300% mellan 1994 och 1999).De resterande 25% finanserade allt ifrån datorburkar till Goth-festivaler (i huvudsak i tyskland) till roadtrips i USA.

  9. Johan skriver:

    Inga clownkallingar här inte! Tänkte nästa erbjuda dig att komma och titta, men sådan tänker jag inte vara!Snooker, inte min grej riktigt. Är mer för saker där folk slår varandra…AKA Kampsport ;-)Är på jobbet och kommer vara här till 7:00 imorgon så jag har tid hela natten att titta till detta 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s