Lyssna på mig (om ni törs)

Publicerat: 24 maj, 2008 i Uncategorized

Emil-O-Rama. Så heter en tv-spelspodcast jag var med i för en vecka sedan. Nu ligger den uppe på Spelradions hemsida. Det känns inte helt kosher att rekommendera någonting där man själv pratar av någon anledning. Jag menar, jag önskar verkligen ingen att behöva lyssna på mig. Har ju inte ens vågat spela casten själv, får se till att ta någonting starkt först.

Så vi kör väl med världens äldsta trick:

Klicka inte på den här länken.

Annonser
kommentarer
  1. fiendishrabbit skriver:

    Spelnördar som bara har en vag idea om vad Homestar Runner är för något?W…T…F?Jag menar, Trogdor är ju en av hörnstenarna i internet humor?Det är ungeför som att säga att man inte har besökt 4chan någon gång i sitt liv.

    • nintendotjejen skriver:

      Har varken hört talas om Homestar Runner eller besökt 4chan, däremot har jag självklart hört Trogdor. Kan inte heller minnas att vi diskuterade några av de där sakerna i casten. HAHAHA nu är det alzheimers på g.

  2. life_of_michael skriver:

    ahhh en cliffhanger

  3. fiendishrabbit skriver:

    Ni diskuterade Strong Bad’s Cool game for attractive people.Strong Bad är en av karaktärerna från Homestar Runner, och Trogdor kommer från en Strong Bad sketch.4chan är …4chan.

    • nintendotjejen skriver:

      Strongbad minns jag att vi diskuterade. Jag försökte förklara vad det var eftersom en nätpolare har tagit sitt screenname ifrån en av karaktärerna. Fast det blev typ: ”Asså det är en serie eller nåt där… där pratet blir konstigt eller ja eh typ så där… hehe.”

  4. Johan skriver:

    Skrek de efter dig på gatan för att du hade en Atari? haha, sjukt roligt 😛

    • nintendotjejen skriver:

      Ja visst, det är allvar! Jag hade en mycket svår barndom över huvud taget. Min mamma jobbade på GB så jag visste aldrig vilka som var mina riktiga vänner och vilka som bara var ute efter gratis glass…

  5. Huggtanden skriver:

    Det funkade med omvänd psykologi…

  6. Shyguy skriver:

    Hah! Rätt att du satte dem på plats med Turtles 1! Det verkade som att de inte spelat spelet på 10 år och hämtade alla åsikter från det (roliga) Angry Videogame Nerd avsnittet! Jag försökte klara Turtles i julas men sista banan blev omöjlig i den gula korridoren… Trots det insåg jag hur bra Turtles 1 är och att det fått oförtjänt kritik de sensate åren. Jag älskar upplägget där man kan använda de ”dåliga” Turtlarna som mänskliga sköldar för att spara Donatello tills man behöver honom…Kul med ”The Video Game Name Generator Competition” Jag laddade ner bla ”My First Skydiving Simulator” och det var ju riktigt skönt…

    • nintendotjejen skriver:

      Exakt! Eller så sög de bara rakt av. Debatten fortsätter här: http://spelradion.for…Gula korridoren är en rysare, mången sköldpadda har fått sätta livet till där. Men jag minns att jag hade ett trick: Man ger lasergubben ett slag, duckar och väntar tills han är ur bild. Avancera några steg och upprepa proceduren tills du är framme i slutet av korridoren. Har du kiaier kan du även använda dem här för de förstör allt i sin väg, men du måste spara några till Shredder!

  7. Johan skriver:

    Jag vill inte säga att Turtles är jätte lätt. Men det är sannerligen inte omöjligt. Damm banan var lite trixig, men tar man det metodiskt och inte stressar upp sig så var det inga som helst problem. Och lite oförtjänt med skit har spelet fått ta. Spelet var endå rätt nytänkande för sin tid då de flesta spelen mest var rakt på. Kontrollen var väl kanske inte den bästa och paddad med knivarna var fan helt värdelös 😛 Men ska man snacka om dålig kontroll så är ju Castlevania horribelt där, och det klagas det inget på.

    • nintendotjejen skriver:

      Det könstiga är att jag inte tyckte dammbanan var ett dugg svår! Inte mina tomtepolare heller. Vi måste haft ett annat spel än alla andra. Du har helt rätt om Castlevania! Little Nemo hade lite knasig spelkontroll också. Och Probotector var alldeles för svårt. Osv. Finns så mycket nostalgi med Turtles. Jag hade en sköldpadda på den tiden som vi brukade mata med pizza och sätta en partyhatt på!

  8. Johan skriver:

    Alltså, jag har alltid haft problem med saker när det gått på tid. Blir som stressad och gör fatala misstag :-PCastlevania är ju dessutom apsvårt. Döden är nog bland de svåraste bossar du någonsin kan hitta (alla kategorier). Sedan kan man fråga sig vem fan som kom på att gubben flyger 3 meter bakåt varje gång man tar skada? Sådant funkar INTE i plattformspel. Probotector har jag och en polar klarade på ”hard”..och Probotector på SNES så kom vi till näst sista bossen utan att förlora en continue, tyvärr så åkte vi dit rejält på honom, toksvår boss på hard….Turtles är nostalgi. Även om jag inte hade en sköldpadda som jag matade med pizza..eh, åt den pizza??

    • nintendotjejen skriver:

      Klart att Döden är svår, man ska ju inte kunna vinna mot honom! ;)Nämen seriöst, det bästa sättet att klara honom är att alltid se till att man har heligt vatten (eller flaskbomb om du vill kalla det det) och Trekastet. Då kan du hoppa upp, kasta tre flaskor, hoppa upp, kasta tre flaskor och hålla på så. Då fryser han och rör sig inte. Men det är inte jättelätt ändå! (Tänker inte helt osökt på vår cover på låten från den banan.)Klara Probotector utan upp-upp-ner-ner-osv.-koden, jävligt bra jobbat! Inte lätt! Nu förstår man lite varför plattformsspel varit på utgående ett tag – folk orkar helt enkelt inte sitta och nöta samma sak så mycket.Japp, den sköldpaddan var galen i mjöl. Den åt alla sorters bröd (dock uppblött) och pasta. Den åt även glass en gång! Den padda vi har nu är astråkig. Äter bara Romansallad typ (vilken snobb).

  9. Johan skriver:

    Problemet är ju att man måste plocka upp trekast och heligvatten, sedan inte dö en enda gång. Äckligt svårt, men ja. Det är utmaning i allafall.Tror nog faktiskt det är min bästa achivment. Probotector alltså, vi nötte de där spelen en sommar så man typ kunde banorna utantill. Sedan blev man grymt synkade med varandra när man spelade, visste precis vad den andra gjorde och skulle göra i varje situation.Måste nog säga att jag saknar den där tiden då bossar var bossar och man fick hjärtklappning när det var en milimeter liv kvar. Nu förtiden så spelar man ju mer interaktiva filmer, liten utmaning.Hmm, vi hade en krabba som åt potatis kan jag minnas. En kompis hade en padda som var grymt aggresiv mot playmogubbar…ställde man en playmogubbe framför paddan så bet han sönder den. Var enbart playmogubbar dock, legogubbar lät han vara.

    • nintendotjejen skriver:

      Ja. På ett sätt saknar man plattformsspelen och det där som var spännande. Men jag känner idag att jag nog aldrig skulle orka. Just det här med att ”börja om” tror jag har sin grund i att tv-spel på den tiden inte hade så mycket minne. Det var det enda sättet att inte göra dem alltför enkla.En krabba?? Det var originellt. De är rätt söta! Och vad sjutton kan det ha varit för padda som var så aggressiv? De jag har haft skulle aldrig kunna bita sönder någonting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s