Historien om en legend

Publicerat: 25 juni, 2008 i Uncategorized

Han har kallats 8-bitarsmusikens Kurt Cobain, på vardera underarm har han tre Konami-loggor tatuerade och han går ofta klädd i säckiga brallor med pixligt citycamomönster. En multiinstrumentalist som, då han står ensam på scen med gitarren i högsta hugg, alltid bär en stor hjälm med visir och en powerglove på plektrumhanden. Hålen på handsken har vidgats för att fingrarna ska få plats och hans teknik har anpassats därefter. Ur högtalarna dånar de blippigaste chiptunes och han dubblar melodin rakt av. Är inte det minsta tveksam till att kalla det ett fullödigt musikaliskt arrangemang. Extasen är ett faktum, han kan inte tänka på någonting annat. Lever för det.

Eric Blayne är inte hans riktiga namn trots att det låter som vilket vanligt namn som helst. Nej, han heter egentligen Roger Kowalski.* Namnet och identiteten ”Eric Blayne” kom till honom i en dröm. En dag ämnar han ändra det på riktigt och för alltid sudda bort Roger Kowalski ur sitt liv. Först då kan han bli hel som människa.

Ingen förstår sig riktigt på honom. Jag har hittills inte träffat någon som inte använt ordet ”weird” eller ”eccentric” för att beskriva Eric. ”What makes him tick?” Vredesutbrotten och de högtravande harangerna ställt mot den odödliga passionen för chipmusiken och den vänliga, nästan timida attityden man möts av IRL gör honom till en man full av paradoxer.

Han bor hemma hos föräldrarna vid 30 års ålder och vet hur man klarar sig i månader på Ramen nudlar. Föräldrarnas hus är perfekt för inspelning av allehanda instrument men på grund av oväsendet tillåter inte hans far honom att micka upp när han är hemma. Nej, då ska det vara tyst. Flexibiliteten är det med andra ord sådär med.

Folk har frågat oss varför vi hade trummaskin på första demon. Vårt svar: ”Vi ville inte blanda in en trummis.” Ni som inte förstår det svaret till fullo vill jag rekommendera att läsa några av mina inlägg framöver. Och alla som klagat över att det tar så lång tid för oss att få ur oss material – det här kanske kan ge en hint om varför. Själva människan Eric är extrem men hans ursäkter för att inte leverera är det inte.

*) Nu blev det knepigt eftersom jag fått fingera både hans stage name och det riktiga namnet, men jag har gjort mitt bästa för att de ska ge samma känsla som originalnamnen.

Annonser
kommentarer
  1. Shyguy skriver:

    Okej, nu blir jag nyfiken… han har alltså lovat att ställa upp men sumpat det…? Äh, jag får hålla mig tills du berättat hela historian. I vilket fall; alla nyheter som antyder att nytt låtmaterial är på gång är bra nyheter! Håller hoppet uppe ^^

    • nintendotjejen skriver:

      Om du visste hur många som har lovat att ställa upp men sumpat det skulle du bli mörkrädd. 😉 Känns som om jag är nån himla Donald Trump ibland. ”You’re fired! Tell you what, you’re fired too! And you! And you!” Mycket händer bakom kulisserna men eftersom ”Eric” inte förstår svenska så kan jag för första gången skriva om det, ehehehe!

  2. Johan skriver:

    Tja, trummisar har rykte om sig att vara lite ”udda”. Men denna Eric verkar ju vara något helt speciellt..

    • nintendotjejen skriver:

      Du har helt rätt, musiker är ett särskilt släkte i sig men trummisar drar det liksom till sin spets. Jag är dock tacksam för att ha haft turen att jobba med två fullständigt normala trummisar (f.d. Game Over-trummisen är den ena). Men alla andra… herregud.Erics rykte är, med all rätt, vida spritt. Alla har en åsikt om honom.

  3. Johan skriver:

    Ja, alltså. Om man jobbar fysiskt hårdast av alla bandmedlemmar men får sitta gömd bakom ett batteri mesta dels av tiden på scen..ja jag skulle nog också börja odla udda saker ha!Jag vet typ inte speciellt mycket om honom och tror redan jag format mig en åsikt, det är rätt bra jobbat av honom? haha

    • nintendotjejen skriver:

      Hmmm det var en ur psykologisk synpunkt mycket intressant förklaring. Har aldrig sett det på det viset förut, hahaha.

  4. fiendishrabbit skriver:

    Ah trummisar.Jag tror att det är förmågan att göra helt olika saker med varje hand samt deras rytmlekar som gör dem galna och mottagliga för impulser från icke-euklidiska dimensioner.P.S: Så hur går det med Plasten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s