Arkiv för oktober, 2008

Det här är egentligen dödshemligt men jag måste ändå berätta. Mitt band Play Check planerar att skicka in Castlevania-covern från vår senaste skiva till Chipper’s Paradise. Innan vi gör det fann jag det dock lämpligt att låta remastra den. Detta eftersom mitt eget mixande fått stark kritik. Jag tillhör den gamla skolan av hårdrockare och avskyr det krispiga, vassa gitarrljud som dagens demoband verkar föredra. Jag vill ju ha tryck i gitarrerna, fläsk och tyngd! Men jag ska inte skylla ifrån mig. Mina kunskaper i ljudrattning är också begränsade. Man kan inte vara bra på allt… (Host host!)

Hur som helst, för ett år sedan anlitade jag en yngling som skulle göra denna remastring. I vanlig ordning slutade detta tyvärr med att jobbet inte blev gjort, trots löfte om viss betalning. Då försökte jag mig på en annan grej. Det är här det småknasiga börjar. Någon som minns Arn, killen vi bodde hos i Seattle? Han var den som sagt de allra taskigaste sakerna om ljudkvalitén på vår demo från 2006 på ThaBounzes messageboard. Att det var det var den mest överkomprimerade master han hört, att det lät skit och så vidare. Han var verkligen nedlåtande och överlägsen. Eftersom han, tack vare sina kunskaper inom området och utrustning för tiotusentals dollar, har mycket trovärdighet med sig vägde hans åsikter tungt. Det är omöjligt att avgöra exakt hur mycket han förstörde för oss genom sina uttalanden.

Kan ni då föreställa er hans min när jag plötsligt stod på tröskeln till hans hus i Seattle (jaja, snubblade på tröskeln då om det ska vara så noga!)? Allt han kunde få ur sig var: ”Woooooooooooow!” Han var förundrad och skämdes på samma gång. Bad om förlåtelse. Han visade sig vara en störtskön typ. Dessutom bjöd han oss på en massa mat och sprit så allt gammalt groll var verkligen glömt.

”I ljuset av allt detta, vad passar väl bättre än att anlita honom till jobbet?” tänkte jag för några veckor sedan, i tron om att jag fått en snilleblixt. Han som är så himla bäst, som verkade veta exakt vad vi skulle och inte skulle ha gjort med mixen, han kunde väl ta tag i det där? Arn blev jätteglad när jag frågade. Visst, han skulle gärna kika på det där. Nu har det gått en tid och i fredags fick jag ett första utkast. Redan efter några sekunder började jag kolla inställningarna på stereon. Vadå, hade jag råkat komma åt surroundljudsknappen? Var det glapp i högtalarna? Eller varför i helvete lät det annars som en black metaldemo från 80-talet? Jag fick en smärre chock. Jag överdriver inte – jag var inte ens säker på om kompgitarrerna var inkluderade i mixen!

Först började jag skratta lite uppgivet för mig själv. Började få tillbaka lite av mitt tappade självförtroende. Så han kanske inte var så bra på det där trots allt? Men sen fick jag panik. Om det ändå hade låtit ok! Men nu vill jag bara stoppa alltsammans. Mixen måste ju bli bra men samtidigt gillar jag Arn som fan.

Jättespännande fortsättning följer.

Annonser