Arkiv för januari, 2009

Snacka om svårfångad

Publicerat: 2 januari, 2009 i Uncategorized

Nu kommer fortsättningen på historien om när Arn skulle mixa om en av våra låtar.

Var slutade mitt förra inlägg i ämnet? Jo, Arn hade precis gjort ett utkast som sög blåvalspung. Han lovade mig därefter ett nytt utkast och trots viss skepsis gick jag med på det. Som projektledare i ett tv-spelsband har jag hört många ursäkter och jag trodde faktiskt att jag hört allt. Tills Arn började spruta ur sig de mest originella undanflykter. ”Strömmen gick precis när jag skulle till och jobba.” ”32 personer ska sova över hos mig i helgen.” ”Jag var tvungen att laga mat åt min fästmö.” Jag ville bli arg på honom men kunde inte. Han är så otroligt trevlig så det är löjligt. Damn. Till slut kom utkast nummer två i alla fall. Sög precis lika mycket förutom att han denna gång hade lagt in synthar som dessutom var i fel tonart. Eftersom jag saknar ord för att beskriva hur det lät, ger jag er denna länk.

Dock var det vissa kanaler såsom sång och sologitarrer som faktiskt lät riktigt bra så då fick jag en snilleblixt (nu igen, skryt skryt!). ”Jag vet, jag använder Arns sång och sologitarrer och så tar jag 18-åriga killens kompgitarrer och bas och voilà, en perfekt mix!” Glad i hågen bad jag Arn skicka mig de separerade filerna. Jag väntade och väntade och väntade. Fler ursäkter.

En dag hade min pojkvän haft strul med att ett mail inte nått fram till hans Yahoo så jag beslöt mig för att, för säkerhets skull, upplysa Arn om att han nog skulle skicka till min Gmail istället. Då säger han: ”Va, har du inte fått länken jag skickade till dig?” Oh man. Inte DET gamla tricket. Den har jag faktiskt hört förut. Nu har det gått tre veckor sedan jag bad honom skicka länken (som förmodligen inte fanns) på nytt och jag har gett upp. Som så många gånger förut var det bara att kavla upp ärmarna och inse att själv är bäste dräng. I flera dagar har jag nu suttit i en 17 grader varm lägenhet och mixat med Studios Mixologiguide som enda hjälp. Jag har bitvis känt mig som Kalle Anka på julafton när han springer in i en stenvägg och börjar spela på läppen. Ugh.

Nu är bara frågan: Ger jag honom credit för ett jobb han inte har gjort? Han har trots allt lagt ner en massa tid, jag lovade att han skulle få sitt namn nämnt och det ser också bra ut på papperet eftersom han har tonvis med trovärdighet i communityn. Åsikter mottages tacksamt.

Annonser