Jag smörar in mig

Publicerat: 10 januari, 2011 i Uncategorized

Nu har jag lärt känna Erics mamma lite bättre och börjar tycka att hon är en riktigt skön gumma. Vi satt uppe i vardagsrummet häromdagen och snackade skit. Det var mest hon som pratade om husdjuren och gamla, numera döda husdjur samt vilda djur som rör sig i området. Båda Erics föräldrar har förmågan att hålla långa monologer (ni vet, den där typen av människor).
 
Innan jag kom hit hade jag blivit strängt tillsagd av Eric själv att jag under inga omständigheter fick kalla honom Eric eftersom hans föräldrar avskydde det och skulle bli arga. Men hur lätt är det när man alltid kallat en person för ett visst namn att bara byta till ett annat hur som helst?

Det visade sig emellertid att det inte var så farligt som han hade låtit påskina. Föräldrarna var bara fortfarande väldigt ovana vid ”Eric”.
 
– Ibland ringer det folk hit och frågar efter Eric Blayne och det händer fortfarande att vi för en sekund undrar vem sjutton det är. Jag minns första gången någon ringde och sa det och vi svarade: ”Det finns ingen med det namnet här!”

Även om jag hittills inte håller på att svälta ihjäl så är det ändå rätt dåligt med mat. Till exempel, häromdagen beställde tanten en pizza, ja, EN enda pizza till tre personer att dela på. Dessutom blev det verkligen så att pappan beslagtog mammans kreditkort för att sedan åka iväg på jakt, så en dag fanns det ingen mat i kylen bara för det.

Det blir mest texmex-mat. På nyårsdagen fick vi enchiladas till middag. Innan vi började blev Eric tvingad att be en bordsbön.

– Come on, I didn’t send you to Catholic school for nothin’! tjatade mamman.

Han begravde ena ögat hårt i handflatan och skrynklade ihop ansiktet till ett russin. Sedan började han stönande tacka Gud för det ena och det andra – vädret, käket och även jag fick vara med på ett hörn.

Jag tror föräldrarna börjar gilla mig riktigt mycket. Strategin var enkel: Instämma i att Eric har fel i allt han säger och gör och att hålla med dem om allt.

Annonser
kommentarer
  1. Lena skriver:

    Väl beprövat trick det där med att smöra för svärpäronen. Funkar klockrent. Problemet är att det oftast är helt förödande för relationen man egentligen är mer intresserad av att den ska funka. Den med svärpäronens son…

  2. Lena skriver:

    Hi hi du är för skön! Och ja – du har alltid rätt!

  3. fiendishrabbit skriver:

    Lite skit ska man ha om man bor hos föräldrarna när man är typ 30+.Faktiskt en hel massa skit. När man är 30+ är det tvärt om som gäller om något.Jag flyttade ju ut när jag tog studenten och har aldrig kommit tillbaka (förutom ett par veckor på somrarna och runt jul/nyår).

  4. Cherrylove skriver:

    Haha ibland måste man bara göra det man måste göra=)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s