Amerikaner, gratisarbete och nördkultur

Publicerat: 27 januari, 2011 i Uncategorized

Nu har tiden kommit till utvärderingen av festivalen jag var på i Washington DC och jag kommer även att passa på att klämma in lite tankar om folket här i USA och hur de är funtade.

Till att börja med måste jag säga att hela den här tv-spelsmusikscenen är något defekt. På en festival som PowerCon spelar ett gäng band som alla låter hemskt lika och spelar ungefär samma covers. De använder liknande genomträngande sololjud på gitarren och många vet inte ens vad vibrato är. 80% av de som spelar är sämre än banden på en godtycklig fritidsgårdsspelning med svenska rockband. Arrangemangen är för det mesta extremt enkla – man kör igenom låten några gånger precis som i originalet och slutar sedan abrupt eller går över i en annan låt. Det känns som om man har sett alla band när man sett ett. Fast det är klart, känner du någon bandmedlem så vill du naturligtvis se just denne stå på scen.

Folk vill ha det precis så här, de vill inte ha några konstigheter. Men tillgången på musiker och band har blivit enorm och om efterfrågan på exakt det här formatet fortsätter att vara densamma kommer scenen att bli mättad och inte kunna utvecklas. Ytterligare ”inflation” skapas då banden gör det så lätt för sig. Allt fler inser att ”det där kan jag också göra!” och ännu en meningslös grupp startas.

Min gissning är att den här typen av band kommer att bli mindre och mindre heta samtidigt som en ny generation av tv-spelsfans växer upp med musik som inte är blipp-blopp och därför inte lämpar sig lika bra att framföra på det här sättet.

I år fick PowerCon stänga registreringen eftersom de inte hade kapacitet att ta emot fler. Festivalen har vuxit och förväntas få ännu fler deltagare nästa år. Det är otroligt att någonting så hafsigt ändå kan, om inte funka, så ändå äga rum över huvud taget, även om bristerna börjar bli smärtsamt uppenbara i och med det ökade trycket. Aidan som driver spektaklet, som jag åkte på roadtrip med och som de första inläggen i denna blogg handlar om, måste ju trots att han är så flummig ändå som någon sa ”vara bra på någonting”. Å andra sidan finns det de som anser att antalet besökare inte säger så mycket – det är kvalitén på eventet som räknas. Där finns en hel del kvar att önska. Allt är, utan att överdriva, en enda röra. Det känns hemgjort men är inte lika charmigt längre med tanke på alla besökare. Många aktiviteter, seminarier och band är samma år ut och år in. Och numera har alla cyber goggles, en trend som jag bestämt tror att undertecknad startade men har övergett då det blivit alltför mainstream.

En imponerande sak är förstås alla gratisarbetande ungdomar som enbart gör det jobb de gör eftersom de brinner för det. Det går igen i mycket här i USA. Man hjälps åt, man arbetar gemensamt mot ett mål utan att förvänta sig annat än cred och umgänge som betalning för mödan. Någon sade att det beror på att alla en gång var invandrare i landet och att det därför var nödvändigt att hålla ihop för att man skulle lyckas. Själv har jag funderat på om det kan vara deras starka förankring i Kristendomen som är orsaken. Gemenskapen och omtanken man visar mot varandra här är förbluffande och jag har sällan sett dess like i Sverige.

Beträffande Erics band och utfrysningen de drabbades av från PowerCon i år har det kommit fram att det finns en liten grupp av människor som helt enkelt hatar honom av en anledning varken han eller forumet ThaBounze kan förstå. Förra året blev han helt sonika bannlyst från en hel convention. Killen som ägde den meddelade rakt upp och ner att ”om du dyker upp här så kommer du att eskorteras bort”. Så skedde också och Eric fick tillbringa resten av tiden ute på en trottoar. Denne man tillhör samma gäng som killen som bokade banden. Som motvikt till det jag skrivit ovan upplever jag att amerikaner är ännu bättre på att upprätthålla Jantelagen än vi svenskar är och just denna lag verkar ha haft en betydande roll i detta drama.

Nu har det också blivit känt att Aidan kastar in handduken vad gäller det mesta som angår PowerCon. På Facebook meddelade han häromdagen allmänheten att han fått psoriasisliknande utslag av all stress och kommer att förlita sig nästan helt på sina medhjälpare i fortsättningen. En enda riktigt vettig kille sitter kvar trots Aidans hundliknande behandling av sina staffers och det är han som ska överta tronen. Här är hans egna ord: ”Jag är den enda som fått PowerCon att fungera hittills. Jag är den som fixat vakterna, jag organiserar deras jobb, jag släcker de flesta bränder som uppstår och jag bestämmer vem som åker ut. Om vi byter till ett nytt hotell och det suger så lägger jag ner.” Och då tror jag att det är slut, mina kära vänner. 3000 deltagare eller inte, PowerCons öde hänger på en tunn och mycket skör tråd.

 

Annonser
kommentarer
  1. fiendishrabbit skriver:

    Ju mer jag läser, destå mer blir Eric chipmusikens The Dude och hela PowerCon blir en gigantisk Lebowskimanöver.

    • nintendotjejen skriver:

      HAHAHA! Garvade så högt åt detta att Eric frågade argt: ”What’s so funny?” ”Eeeh inget!”Han har mycket gemensamt med The Dude. Han hatar dessutom den filmen av nån anledning…Att hans efternamn nästan är Lebowski gör det inte mindre roligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s